Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Denna krönika framgår ursprungligen ur Stock Magazine nummer 1 2024
Som en medelålders amatörinvesterare med ett oproportionerligt stort aktieintresse har jag begått min beskärda del av börsmisstag. Jag har nog faktiskt lyckats göra alla typer av fel som går. Tagit för stor position och tagit för liten. Varit för sen in i ett case och för tidigt ur. Gift mig med fel värdepapper och missat uppenbara makrotrender. Ökat när jag borde minskat och minskat när jag borde ökat. Hittat rätt trend men valt fel ”ägg” som dessutom lagts i fel korg. Varit tvåa, trea och fyrtioåtta på bollen. Listan kan göras längre, men jag tror ni förstår poängen.
Som tur är har jag dock begåvats med en i börssammanhang bra egenskap: Förmågan att glömma. För ber du mig ge några konkreta exempel på denna flora av snedsteg kan jag knappt specificera ett enda. Att ta lärdom av gamla synder är en sak. Att älta och fastna i det förflutna leder däremot sällan till något konstruktivt. Det fantastiska med börsen är att det alltid kommer nya handelsdagar och investeringstillfällen. Fokus framåt och med en lagom blick i backspegel är därför en i min mening bra grundinställning till både börsen och livet i stort.
Det finns dock ett generalfel jag gjort mig skyldig till som jag varken glömmer eller någonsin vill upprepa. Den största synden av den alla. Förhoppningsvis kan jag avskräcka er betydligt yngre och mer begåvade läsare från samma öde genom att dela med mig av min berättelse.
Vi behöver backa till tiden runt millennieskiftet. Även om det fanns modernare alternativ så ringde jag fortfarande in köp- och säljordrar till banken och använde text-tv som min främsta källa till senaste börskursen. Hösten 1999 var det som senare skulle kallas för it-bubblan i sin absoluta högform. Mitt största innehav var Ericsson.
När året startade stod Ericsson-aktien i runt 190 kronor. Framåt sommaren hade kursen stigit med 25 procent – en hyfsad uppgång på ett halvår. Men ingenting mot vad som komma skulle. Under hösten rusade aktien tiotalskronor dagligen och när vi nådde nyårsafton kunde året summeras till en total uppgång om 158 procent. Kursen hade varit uppe och vänt över 500-lappen. Rusningen fortsatte in i det nya årtusendet. Den 28 februari toppade aktien på 825 spänn.
Då gjorde jag bort mig
Vad som sedan skedde har det skrivits otaliga böcker om för den som vill fördjupa sig. Men låt oss bara konstatera att den 6 mars 2000 har blivit ett märkesdatum för IT-kraschen och år av smärtsamma nedgångar följde. I september 2002 handlades Ericsson under 20-lappen. Var det fel att investera i Ericsson? Nja, men visst hade det varit toppen om jag sålt av lite succesivt under uppgången. Men det var inte där mitt största fel begicks.
Misstaget skedde i stället åren efter. Att se sin portfölj fullständigt rasa ihop blev en brutal upplevelse. Jag tappade allt intresse och tro på börsens förmåga. Mer än tio år gick utan att jag så mycket som ville se eller höra talas som en aktie eller fond. Under ett drygt decennium fram till 2014, när svenska börsindex samtidigt steg med nästan 90 procent, investerade jag inte en krona.
Många kan säkert känna igen sig i känslan nu. Kanske har du bränt dig på aktier som Sinch, Storytel, Embracer eller Hexatronic. Men låt inte dessa upplevelser ta död på ditt börsintresse. Utvärdera strategin, justera risken och anpassa investeringarna. Men sluta inte spara. Tiden och långsiktigheten är spararens bästa vän. Eller som aktielegendaren Peter Lynch så klokt uttryckte det: ”It’s time in the market, not timing the market”.
