Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Denna artikel framgår ursprungligen ur Stock Magazine nummer 3 2024
Det är lätt att glömma analysen i jakten på snabba cash. Elias Sundberg, tidigare utbildningsansvarig på Unga Aktiesparare, tar dig med på en lika omfattande som lärorik aktievernissage som har alla förutsättningar att bli extra lönsam.
”Jag har börjat spara på min andra miljon nu. Jag misslyckades nämligen med den första”. Jag kommer så väl ihåg när orden yttrades. Min reaktion av beundran som sedan brast ut i skratt när jag insåg vad personen mitt emot mig precis hade sagt. Frasen har jag lagt på minnet sedan dess. Kanske inte bara för att jag tyckte den var rolig, utan även för att den är oerhört insiktsfull i hur jag tror många tänker, eller inte tänker, när de investerar.
Jakten på snabba cash. Jakten på den första miljonen som övergår förståndet och i stället blir en dyr hemläxa. Den där första miljonen förblir därmed en ouppnåelig dröm, men som enkelt hade kunnat införlivas genom att gå på vernissage. Låt mig förklara varför.
Peter Lynch, en av världens mest framgångsrika fondförvaltare genom tiderna, har sagt att investerande är en konstform – inte en vetenskap. Tråkigt för mig som aldrig haft ett öga för konst. Även om jag många gånger önskat att jag kunde se något mer än det yttersta färgskiktet på målningar. Men jag är inte bitter. Jag kunde trots allt varit färgblind.
Det finns en scen från filmen Skyfall där James Bond träffar nya Q för första gången på ett museum i London. James Bond sitter och tittar på en målning av ett skepp som seglar på havet när Q sätter sig ned bredvid honom och inleder deras relation med dialogen: ”It always makes me feel a bit melancholy. Grand old war ship being ignominiously hauled away to scrap … The inevitability of time, don’t you think? What do you see?”.
”A bloody big ship”, svarar Bond.
Finns ingen slutstation
Om det nu är så som Peter Lynch sade så torde Ian Flemmings rollfigur Q inte bara vara ett universalgeni, utan även en riktig börsklippare. James Bond å sin sida motsvarar i stället en av de många profiler på sociala medier som var väldigt aktiva att skriva om börsen mellan våren 2020 och hösten 2021 men som vi inte hört av på ett par år nu. Och tur är väl det.
Det är lätt att dras med i börsrusningar. FOMO, fear of missing out, har väl alla känt någon gång? “Alla äger det där bolaget utom jag. Tänk vad rik jag hade varit om jag bara gjort som alla andra verkar ha gjort …”.
Det är ju en viss statussymbol att kunna säga att jag investerade i Nvidia och Novo Nordisk 2017. Dessvärre tillhör jag inte den kategorin av människor. Något jag nu i efterhand insett inte spelar någon som helst roll – eftersom det kommer nya möjligheter varje år. Insikten att inte behöva stressa med någon investering är lugnande. Börsen är ingen ändhållplats.
Det går nya tåg hela tiden. Se därför till att först ta reda på i vilken riktning tåget är på väg så att du inte slutar upp på fel station. Därför är en analys nästan ofrånkomlig för att kunna ta välgrundade beslut och inte ryckas med av bara frestelsen. Det är dina pengar du investerar. Därför är det viktigare att du litar på dig själv än någon annan.
Aktieskenet kan bedra
Frågan är bara hur omfattande en analys behöver vara? I den franska filmen En oväntad vänskap följer den personliga assistenten Driss med den förmögne men förlamade aristokraten Philippe på en konstutställning och kan inte förstå hur lite färgskvätt kan vara värt så mycket pengar. Sagt och gjort bestämmer han sig för att själv skvätta lite färg på en canvastavla och får sedermera tavlan såld för en hutlös summa pengar.
Det är inte alltid de mest komplexa konstverken som är de mest värdefulla. Ibland kan en tavla som Joan Mirós ”Blue III” säga mer än Michelangelos ”The last judgement”. Och ska vi tro Peter Lynch bör då samma förutsättningar gälla vid bolagsanalys.
Jag ägnar ibland en tanke åt det Singaporebaserade investmentbolaget Temasek som efter åtta månaders noggrant analysarbete och förmodligen tusentals nedlagda timmar tog beslutet att investera 2,2 miljarder kronor i det numera floppade kryptobolaget FTX.
Ett gediget och noggrant analysarbete är inte alltid förenligt med god avkastning. Ibland är en servettkalkyl det mest värdefulla du kan göra. Du skalar bort all onödig information om bolaget och behåller bara det viktigaste: Kärnan till värdeskapandet.
Nuförtiden känner jag aldrig FOMO längre. I stället har jag funnit mig i en oerhört harmonisk situation och inställning som jag kallar FOBT – Fear of being there. På Stockholmsbörsen finns över 400 olika bolag. Det är bara en handfull av dem som omnämns i media, även om en stor del av resterande garanterat kan generera lika bra eller ännu bättre avkastning.
Har du bara analysen på plats behöver du inte bry dig om vad andra har för åsikter. Och har du tillräckligt stark tilltro till dig själv och din förmåga kommer du att kunna njuta fullt ut när alla andra är på festen du avstod från att gå på.
Så visst har Peter Lynch rätt. Investerande är en konstform. Men du som investerare är varken Bond eller Q, som sitter och betraktar skapelsen. Det är du som håller i penseln. Det är du som är konstnären, som med penseldragen gestaltar din vision. Skvätt lite färg på årsredovisningen. Gör en avbildning av bolaget så som du ser det.
Det kan dock vara klokt att inte ta några förhastade beslut innan du fått ihop hela bilden. För du vill väl kunna börja spara på din andra miljon utan att misslyckas med den första?
