Problem i leveranskedjor och komponentbrist har satt stora spår på aktiemarknaden under 2021. Hugo Burén spekulerar i vad omskakningarna i systemen kan innebära för bolag och investerare.
När 2021 börjar lida mot sitt slut är det dags för den årliga summeringen av årets stora händelser, att gå igenom de rubriker och de fenomen som satt sin prägel på året. Ett fenomen snarare än en enskild händelse som etsat sig fast tämligen starkt hos mig är problemen som uppstått i de globala leveranskedjorna. Men i ärlighetens namn har det pågått längre än endast det här året. Det härstämmar i grunden från att världen drabbades av pandemin och dess medföljande lockdowns.
Men vad var det som hände, egentligen? Vad är det som ligger bakom dagens långa väntetider om man ska köpa en ny tv eller soffa?
De globala leveranskedjornas grundläggande egenskap går bäst att förklara genom att förstå den inbyggda skörhet som finns i systemet. Skörheten är nämligen en förutsättning för den ekonomiska effektiviteten. Enkelt uttryckt att kapital likt varor ska gå dit där det skapar bäst avkastning och inte ligga på ett lager.
LÄS MER: Stockholmsbörsen i historien – från oåtkomligt till folksport
En stabilisering av leveranskedjorna och byggandet av lokala lager är alltså en förslöelse av vad den ekonomiska effektiviteten hade kunnat vara. Det är därför inte av intresse för någon part inom systemet möjligen för undantag av statens krisberedskap. Det jag menar är att den globala leveranskedjan som de allra flesta storföretag verkar inom har en inneboende logik att ha så hög flödeseffektivitet som möjligt, med så hög omsättning av varor som möjligt. Varor som ligger och samlar damm på ett lager någonstans är en flaskhals i systemet och ses endast som kapital som inte är placerat där det bäst gör nytta – nämligen i rörelse.
Genom denna “just in time-strategi” binds endast det kapitalet som inom närmaste tiden kommer ge avkastning. Inget kapital står parkerat och utan avkastning. Genom att minimalt kapital binds finns det alltså kapital över som satsas inom andra delar i verksamheten.
Hänger ihop
Detta är förklaringen till företagens länkning och relation till varandra. Olika processer och industrier är beroende av att få komponenter och varor perfekt enligt schemat. Annars kommer nästa steg i leverantörskedjan drabbas antingen vertikalt, att nästa steg i förädlingsprocessen inte får komponenterna som behövs, men även horisontellt. Problem kan uppstå mellan företag. Ett företag är beroende av någon annans tjänst som för tillfället inte kan utföras.
Det gör att små störningar i handelskedjan kan få stora utfall. Även sådana där man minst anar då effekter av ett företags leveransstopp kan slå i ett tredje led, i ett annat land, i en annan bransch. Faktum är att en enkätundersökning från Tillväxtanalys i slutet av 2020 redan kunde visa att 69,5 procent av de tillfrågade företagen hade haft störningar i leveranskedjan under pandemin.
Detta handelssystem fungerar otroligt effektivt så länge det fungerar och det är effektiviteten som är dess absoluta styrka. Problemet är som sagt när det inte gör det. Eller mer specifikt just skörheten i att små rubbningar i systemet kan få så stora utslag på flera led i kedjan. Vi som konsumenter måste då vänta tre veckor på en soffa eller i värsta fall satt hela fabriker måste sätta verksamheten på paus under en obestämd period.
MISSA INTE: Så fungerar världens börser
Personligen tror jag inte på någon större systemförändring mer än att företag tar med det här mer i riskkalkylen och att de i viss mån kanske börjar ha ett visst backup-lager för att klara kortare tider av turbulens och osäkerhet. Det är just så företagen i stora delar har tänkt också, från den tidigare nämnda undersökningen från Tillväxtanalys framkom det att företagens främsta verktyg för att undvika liknande situationer igen är att tänka på lagerhållning och att sprida ut köp under året. Endast en mycket liten andel av de tillfrågade företagen hade planer på att flytta hem tillverkningen närmare huvudmarknaden.
Det som företagen anser att statens viktigaste uppgift är att främja frihandel, hålla marknaderna öppna och att värna om den inre europeiska marknaden. Det talar också för att större förändringar på systemnivå vad det gäller leveranskedjorna inte finns. Företagen upplever de senaste två årens händelser som något unikt och som så småningom ska återgå till normalläge likt de finansiella nedgångar som förr eller senare drabbar ett i övrigt fungerande system.
Det som vi investerare och sparare kan lära oss av detta är risktänket som en variabel på rörlig marknad. Dt går att likställa med den risk för värderingsmässiga nedgångar som redan finns. Paralleller kan också dras till den politiska aktivismen på börsen som också allt mer har börjat talas om som en potentiell riskfaktor efter “Gamestop-affären”. Det är någonting som förut inte var något som investerare tog med som kalkylerad risk, men som i dag åtminstone kan vara en tankeställning. Helt enkelt något man bör ha i åtanke, men kanske inte viga hela sin investeringsfilosofi runt.
