Vietnam är en kommunistisk enpartistat med brokig historia. Sedan landet började införa marknadsekonomi på 80-talet har tillväxten varit stark. Men det är först på 2010-talet som investerare har hittat hit på allvar. Med 50 procent av Kinas lönekostnader håller landet på att bli ett nytt tillverkningscentrum och är en av världens snabbast växande ekonomier.
Vietnams övergång till marknadsekonomi har varit framgångsrik. Tack vare politisk stabilitet har landet gjort en snabb resa med förbättrade levnadsvillkor och en öppning mot omvärlden. Stora satsningar görs på infrastruktur och på att locka utländska investerare genom ekonomiska zoner och skattelättnader. Stock Magazine har intervjuat Mattias Martinsson, förvaltningschef och partner på Tundra Fonder, som investerar i landet.
Doi Moi-reformerna
Vietnams ekonomiska resa startade i mitten av 80-talet med Doi Moi, reformeringar av landet i kapitalistisk riktning efter planekonomins misslyckanden.
– För att bli ett framgångsrikt land var man tvungen att tillåta privat ägande. Man förstod att man behövde satsa på export och därför locka till sig utländska företag.
Idag är Vietnam en av de snabbast växande ekonomierna i världen. Man har Sydostasiens snabbaste växande medelklass, ett välutvecklat skolväsen och bra relationer till omvärlden.
– Jag tror att en anledning till framgångarna har varit att man haft ett centralstyre med snabba beslutsvägar. Skulle man exempelvis behöva mark till en fabrik för utländska investerare går det lite snabbare att få tag på den marken, än i mer utpräglade demokratier. Dessutom finns en läskunnig, driven arbetskraft som fortfarande är ganska billig.
Martinsson ger fler anledningar till framgången:
– För ett tiotal år sedan öppnades det upp en lucka när Kina inte längre satsade lika hårt på att locka utländska företag. Tack vare geografin var det enkelt för företag att flytta produktion från Kina till Vietnam. Man har tittat på Kina, och vill också gå försiktigt fram och inte ta överilade beslut, men ganska tidigt gick man en annan väg och satsade på dyrare varor med större teknikinnehåll, det har lyft den lokala industrin och skapat många duktiga företag, särskilt inom teknik som också utgör 50 procent av exporten. Till exempel har Samsung en majoritet av sin mobiltelefontillverkning i Vietnam.
Ägarkvoter
Mattias berättar att Vietnam är försiktig med att låta utlänningar dominera ägandet i inhemska bolag. Det finns en ägarkvot som ligger på 30-49 procent, den är särskilt låg för bolag inom känsliga branscher som försvarsteknologi och banksektor.
– Problemet för utländska investerare är att i de allra bästa bolagen är ägarkvoten ofta fylld. Men för cirka två år sedan kom en lag där företag med tillstånd får ta bort kvoten, hittills gäller det ett trettiotal bolag inom vissa branscher. Är kvoten fylld måste man köpa av en annan utlänning och betala premie, 7 till 40 procent.
Under 2020 ska lokala aktörer ge ut två ETF:er (börshandlade fonder) i Vietnam som ska investera i bolag med full utländsk ägarkvot.
– Vi brukar inte köpa fonder i fonder, men om man slipper betala premien kommer många utlänningar tycka att det är bra. Det finns en frustration över premierna på fina bolag och det ska bli intressant att se om aktierna med premie får en rimligare värdering.
En majoritet av företagen i Vietnam är statliga, men en långsam privatisering pågår. Hittills har cirka 160 bolag privatiserats. Av dem är det ett tiotal som gått till börsen i miljarddollarklassen. Omkring 100 bolag står redo att säljas ut berättar Mattias, som är ganska säker på att vi kommer få se Vietnambörsen växa ytterligare till följd av privatiseringar.
Tundras Vietnamfond
Mattias Martinsson lockades tidigt av nya marknader. Han inledde karriären som chef för HQs Rysslandsavdelning och sedermera emerging markets-avdelning på 90-talet. Tundra startades efter att två gamla chefer frågat om han ville starta en egen fond. Den skulle antingen investera i övergivna eller outforskade marknader. Valet föll på Pakistan år 2011 och senare öppnades en bredare frontierfond. År 2014 startades Tundra Vietnam.
– Vi tyckte inte att det fanns en bra Vietnamfond för sparare. Vietnam är en speciell marknad med komplicerad kontoöppning där det krävs investerar-ID, dessutom måste pengar finnas på kontot innan handel.
Idag förvaltas fonden av en investeringskommitté där Mattias är ordförande. Två personer är på plats i Vietnam och en kollega i Karachi arbetar också med fonden. De genererar idéer och sköter företagskontakterna, som fortfarande funkar bäst på vietnamesiska.
– Vi letar efter bolag som kan växa snabbare än ekonomin i helhet, liksom bolag som är verksamma i industrisektorer vi tror kommer ha större betydelse i framtiden än idag.
Ett innehav är Airports Corporation of Vietnam, som kontrollerar 23 av landets flygplatser. Enligt Mattias är potentialen stor att bygga ut detaljhandeln på flygplatserna, som nu är väldigt liten. Fondens största innehav är FPT Corp, landets ledande it-bolag som på kort tid har växt sig stark med en verksamhet i 45 länderoch har 100 av bolagen på Fortune 500-listan som kunder. Kärnverksamheten är programvaruutveckling och 50 procent av vinsten kommer från outsourcing. Företaget är jämförbart med den indiska IT-jätten Tata Consultancy.
– FPT är ett typiskt bolag som Vietnam vill ska lyckas eftersom IT-exporten är bland de mest lönsamma branscherna i landet, företagets framgångar skapar fler välutbildade vietnameser. FPT:s utländska ägarkvot är full men vi gick tidigt in i bolaget.
Framtiden
Åren 2016 – 2017 var det en investeringsboom med extremt stark ekonomisk utveckling. Nu har de flesta större tillväxtfonder en exponering i Vietnam. 2019 beskriver Mattias som ett mellanår med en ordentlig sättning på de flesta frontiermarknaderna, inklusive Vietnam. Men hur ser läget ut och vad krävs för att utvecklingen ska hålla i sig?
– Vietnam är en exportledd ekonomi och handeln påverkas lätt. Det är viktigt att man fortsätter göra infrastrukturinvesteringar för att bli ett ”nytt Sydkorea”. Nu kanske det är enkelt att locka investerare och saker behöver fungera något sånär bra. Hittills har Vietnam tagit rätt beslut, men det kommer stora utmaningar för att tillväxten ska hålla i sig.
Nyligen skrev landet upp sin BNP till strax under 3000 dollar per capita – och med en tydlig målsättning att bli ett höginkomstland med ett BNP på 12 000 dollar per capita.
– Resan till 10 000 dollar kan gå snabbt, det har vi sett i andra länder som Brasilien och Turkiet, sen kan det ta stopp. Där hävdar en del att demokratiska principer krävs för ett globalt fungerande samhälle.
Enligt Mattias är de största vietnamesiska bolagen väldigt högt värderade, men tror att värderingarna kommer jämnas ut och att det blir en lugnare utveckling i framtiden. Han anser att de mindre bolagen inte följt med. Det han tror och hoppas på, om ingen kraftig sättning sker, är att intresset för midcap-bolagen växer, där Tundras Vietnamfond framförallt är positionerad.
– Utsikterna ser ändå goda ut och vi tror att Vietnam har i alla fall 10 intressanta år framför sig.
