Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Denna artikel framgår ursprungligen ur Stock Magazine nummer 1 2025
“Vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till något förlorat”. Så beskriver nationalencyklopedin begreppet nostalgi och säkert är det flera som minns 2020 och fram till slutet av 2022 med en nostalgisk känsla. Inte minst de som investerade i serieförvärvare, vilka som grupp långt tillbaka i tiden har fått sina aktieägare att skratta hela vägen till banken. Dock gäller det inte alla bolag inom sektorn, skriver Cristofer Andersson.
KISS
Säg bolag såsom Lifco, Lagercrantz eller Addtech och det vattnas i många investerares munnar. Och det med all rätta. Dessa har nämligen genererat en avkastning exklusive återinvesterade utdelningar som vida överstiger OMXSGI de senaste tio åren. Samma är gällande Indutrade och Vitec, men också flera andra. Samtliga av dessa har varit duktiga på att ha ett tydligt fokus på kärnverksamheten och enbart letat efter förvärv som kompletterar och berikar rörelsen.
Därtill har de också varit duktiga på att förvärva relativt billigt utan att utsätta balansräkningen för en alltför stor risk. Detta är mycket viktigt. Som bekant är pris vad du betalar och värde vad du får. Ett för högt pris till ett för lågt värde kan i bästa fall dröja länge innan det återbetalar sig och i värsta aldrig så göra.
Vidare har de framgångsrika serieförvärvarna också applicerat ett decentraliserat styre och ägande, med vilket menas att de inte går in och, så att säga, ”petar för mycket”. I stället finns de mer med i bakgrunden för att stötta och hjälpa förvärven.
Det har de gjort i ur och skur och således har de hållit sig till sitt fokus och inte svävat iväg på förvärvsdrömmar och spenderat likt det inte fanns någon morgondag. Fokus på balansräkningen, på att det potentiella förvärvet passar in i koncernen samt kan överkommas till en rimlig prislapp. Förvisso en eufemism, likväl är det passande att de har applicerat KISS – Keep It Simple, Stupid.
Fångade av sin tid
Det är lätt att ryckas med i stunden. Vi har alla varit med om det och för vissa kan det ha inneburit att man köpt den där femtioelfte t-shirten som inte kommer göra annat än att göra garderoben mer fylld, medan det för andra har varit att öppna plånboken under en REA hos STEAM. När allt är och upplevs som bra är detta lätt hänt och man glömmer att det också finns en morgondag samt att de omständigheter och de känslor som man just nu känner inte är för alltid gällande.
Bolag skapas samt drivs av människor och som vi nyss erkände för oss själva är människor inte strikt rationella. En plats i ledning eller styrelse betyder inte immunitet för alla de psykologiska svagheter som tyvärr kommer med i paketet ”Homo Sapiens”.
Hur kan och har det visat sig på börsen i allmänhet, men hos serieförvärvare i synnerhet? Jo – plånboken har öppnats för objekt som inte tillhör kärnverksamheten och/eller varit för dyra relativt dess underliggande verksamhet.
Fallet Storskogen
Storskogen och Vestum är två exempel på när ledning och styrelse blivit fångade av sin samtid, men också av flera psykologiska fällor. Till exempel kan nämnas hur Storskogen kom till börsen mitt under hösten 2021, mitt i en börshausse av sällan skådat slag.
Inflationen lyste med sin frånvaro och samma gällde höga räntenivåer. Pengar var så att säga gratis och vilka bolag om inte serieförvärvare älskar det? Och – därtill – vilka investerare vill inte ha utväxling på sitt kapital när ett vanligt sparkonto inte ger mer avkastning än ett paket nudlar?
Under räkenskapsåret 2021 genomförde Storskogen inte mindre än 65 (!) förvärv. Året efter var det 54 (!) till antalet. Förvisso har bolaget ett brett fokus på sektorerna tjänster, handel och industri, likväl måste frågan ställas till vilken grad koncernledningen gjorde sin due diligence. Fanns, och i sådana fall till vilken grad, synergieffekter? Och vad var kostnaden i relation till värdet?
När de gyllene åren, vilket vi kan kalla 2020 och fram till slutet av 2021, var över stod serieförvärvaren där med flera bolag av blandad kvalitet och där flera synergieffekter lyste med sin frånvaro. Över 150 dotterbolag och drygt 13 000 medarbetare rymdes under paraplyet Storskogen och det säger sig självt att detta var ohållbart i takt med ökad skuld, försämrade kassaflöden samt en inflation- och räntepolitik vi inte sett på flera decennier. KISS? Inte riktigt, nej.
Buy quality, cry once
Oavsett sektor och oavsett bolag har det gång på gång, år efter år, visat sig att man som investerare tjänar på att köpa kvalitet, även om det initiala priset är tämligen högt. Med det sagt ska man inte agera naivt och godtroget, likväl bör man inte vara nitisk när det kommer till värdering.
Lagercrantz, Lifco och Addtech har mer eller mindre alltid värderats högt och det av en anledning. Bolagsledningen har varit noga med att aldrig låta sig ryckas med i stunden och inte heller att tappa fokus från kärnverksamheten – KISS. Historiskt har det lönat sig och högst sannolikt kommer det att fortsätta göra det. Buy quality, cry once.
