Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Finns det något bättre än att vara ledig på sommaren och samtidigt vara nykär? Du kanske drar lite på smilbanden när du läser det här. Du håller med. Att inte ha något annat än varandra att tänka på. Att känna en kall beröring av den du älskar efter ett svalkande bad som sedan följs av en romantisk strandpromenad i solnedgången. Visst känns det underbart? Välkommen till den andra sommarkrönikan med fokus på Unga Aktiesparares gyllene regler som kommer göra ett ordentligt nedslag i kärlek, dansband – och en aningens bristande informationsinhämtning, signerad Elias Sundberg.
Jag ska berätta om en gång jag blev kär. Det är sällan jag delar med mig av mitt kärleksliv på det här sättet, så känn dig hedrad. Innan jag kommer dit tycker jag vi backar bandet till 1993, förvisso innan jag föddes, så att kalla det ett minne vore nog direkt felaktigt. Men att Arvingarna vann Melodifestivalen det året är lika djupt rotat i den svenska folksjälen som fondsparande.
”Eloise, är vi mer än bara vänner? Så visa vad du känner och sen får känslorna bestämma”, är nog en textrad de allra flesta känner igen och med glädje sjunger med i varje gång den spelas.
Jag är en sådan där person som oftast bara lyssnar på musik utan att reflektera över vad den betyder. Lite på samma sätt som jag investerar i aktier utan någon kunskap om bolagen (läs gärna första sommarkrönikan om du inte redan gjort det). Men visst kan nog de flesta känna igen sig i pirret och osäkerheten av att för första gången få reda på om den känsla du känner även går att få besvarad. Nästan så pass pirrigt att du hellre lever kvar i fantasin än får svaret. Det är dock inget att rekommendera och jag ska berätta om en gång det hände.
När jag blev störtkär
I början av 2019 blev jag kär. Ni vet en sådan där förälskelse när allt är möjligt, allt känns toppen och inget kan gå fel. Min stora kärlek hette Mips – ett företag som säljer en patenterad säkerhetsanordning till hjälmar, för att skydda huvudet från rotationsskador. Eftersom jag i min förra krönika exponerade min oförmåga att förstå vad det var för bolag jag investerade i, insåg jag att jag till den här investeringen åtminstone behövde ta reda på vad det var de sålde. Det blev en inte helt smärtfri relation i början och vi höll redan efter ett par månader på att gå skilda vägar. Men det var något inom mig som sade att jag skulle hålla fast. Det kan jag säga var helt rätt beslut. Till att börja med i alla fall.
Jag lovar att jag inte ska bli kär i mina aktier, men nu är det så att Mips höll på att bli min första tenbagger efter bara ett par år tillsammans, så kan vi snälla göra ett undantag? Okej, då, låt gå för den här gången. Sagt och gjort. Kvartalsrapporterna avlöste varandra en efter en där de överträffade analytikernas förväntningar. Det speglades i aktiekursen som steg närmare 1 000 procent de följande två och ett halvt åren. Det jag vid det här tillfället inte insåg var att det inte bara var jag som var älskare till Mips. Jag hade fått konkurrens och fler och fler lockades av skönheten och var samtidigt benägna att betala ett högre och högre pris. Något jag nu i efterhand borde ha sett som varningsklockor.
Det hände nämligen något efter det. Aktiekursen började falla. De fina kvartalsrapporterna avlöstes med fiasko efter fiasko. Grossisternas lager var fulla och ingen ville längre köpa cykelhjälmar. Det här var bara början på slutet. Långt innan jag ens funderat på att bryta med Mips. Det kommer ju att vända upp igen. Vänta bara! Det gick ju så bra innan. Nu kom i och för sig en dålig kvartalsrapport, men det kan ju alla bolag ha då och då. Oj, där kom den även den andra och den tredje på raken.
Jag vägrade att inse
Nu så här i efterhand har jag insett att det fanns många frågetecken att inhämta från kvartalsrapporterna tidigare, som kunde peka på kommande tuffare tider. Det var dock inget jag ägnade en tanke åt då. Jag levde i euforin att allt var möjligt och att börsens uppgång aldrig kunde ta slut. Jag säger som Arvingarna: ”Det är inte lätt när man inte kan inse sina fel”. Vad rik jag hade varit om jag bara lyckats inse dem.
Det finns egentligen inga argument mot att hålla sig informerad om sina investeringar. Det skulle i så fall vara att det kan vara svårt att skilja på vilken information som kommer ha en stor inverkan på bolagets fortsatta utveckling och vad som bara är brus. I så fall kan den första gyllene regeln – förstå vad du köper – vara till stor hjälp.
Det brukar sägas att du som aktieägare inte förlorat pengar förrän du säljer. Jag skulle bestämt hävda att det är fel, på samma sätt som en relation kan vara slut långt innan relationsstatusen på Facebook säger det. Så snälla: Gör inte som mig. Gör som Arvingarna i stället och fråga Eloise vad hon känner. Ta reda på den informationen du behöver, så du vet om du ska stanna eller gå till nästa dörr. Annars finns risken att du blir kvar i en destruktiv relation du borde avslutat för länge sedan.
