Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Denna artikel framgår ursprungligen ur Stock Magazine nummer 4 2024
USA:s aktiemarknad fortsätter att utklassa både den svenska och de europeiska motsvarigheterna. Vad beror det på och när kan svenska börsen visa upp en tydlig vändning? frågar sig Robert Andersson, tidigare utbildningsansvarig på Unga Aktiesparare och nytillträdd analytiker på Dagens industri.
Hösten är ofta den årstid där oväntade händelser har påverkat aktiemarknaderna kraftfullt. I september 2008 gick Lehman Brothers under och i oktober 1987 uppstod blixtkraschen som brukar kallas för ”Black Monday”. Den här höstens börsutveckling har saknat dessa stora överraskningsmoment då Donald Trumps valvinst knappast kan kallas för en skräll. Däremot har tidigare trender förstärkts ytterligare.
Den tyska industrin fortsätter att halta. Inköpschefsindex för tillverkningssektorn noterar för 27:e månaden i rad nivåer under 50 som sägs vara gränsen för tillväxt. Inledningsvis förklarades svagheten av lagerjusteringar. Nu är det uppenbart att efterfrågan är svagare – främst ifrån Kina. När den europeiska motorn hackar för det givetvis med sig följdverkningar på övriga europeiska marknader. Det är en förklaring till att breda europeiska aktieindex i skrivande stund, under senare delen av november, nu backat cirka –0,5 procent sedan årsskiftet.
Skilda världar
I USA är stämningsläget det omvända. Inflationen anses besegrad, penningpolitiken släpper på bromsen samtidigt som finanspolitiken trycker gasen än hårdare i botten. Det är ”happy days” och breda börsindex noterar en uppgång om 23 procent sedan årsskiftet. Det är slående hur stora skillnaderna är mellan kontinenterna. Vad är anledningen till denna väsensskilda utveckling?
Till stor del tror undertecknad att det handlar om ansvarfull finanspolitik, alltså den budgetpolitik som politikerna för. Under 2023 uppgick det amerikanska budgetunderskottet till 6,3 procent av BNP. Med inkommande administration tyder inget på att budgetunderskotten skulle bli lägre. Hade Sverige valt att bedriva finanspolitiken med samma budgetunderskott hade exempelvis följande kunnat genomföras: Slopad statlig inkomstskatt, slopad bolagsskatt, slopad koldioxidskatt, slopad energiskatt, slopad vägtrafikskatt samt slopad skatt på hushållens sparande. Inte undra på att ekonomin går bra då?
Jag vill tydligt framhålla att ovanstående inte är ett politiskt förslag. Exemplet är till för att illustrera den extrema stimulans som Vita huset står för. Denna får naturligtvis stor effekt på den kortsiktiga börsutvecklingen. På lång sikt riskerar USA dock att hamna i en utmanande position då stimulanserna är inflationsdrivande.
Det har fått den amerikanska långräntan att stiga 75 baspunkter sedan september och marknaden räknar nu med att centralbanken Federal Reserve endast kommer att sänka räntan en–två gånger fram till sommaren 2025. För två månader sedan förväntade sig marknaden fem–sex sänkningar.
Det får effekten att statsbudgeten dras med stora räntekostnader, som redan nu överstiger försvarsutgifterna. USA, med världens största ekonomi och med dollarn som världens reservvaluta, har länge tillåtits dras med stora underskott. Men när marknaden inte accepterar det längre kommer skuldsaneringen att bli mycket kostsam.
I norra Europa är statsbudgeterna betydligt stramare. Det har inneburit att börsbolagen fått känna av den svagare efterfrågan. Fördelen är att finanspolitiken och penningpolitiken gemensamt kan gasa ur lågkonjunkturen och göra den till ett minne blott.
Det mesta tyder på att en fortsatt svaghet i industrikonjunkturen. Det kommer att fortsätta att drabba Europa och Sverige. I ett längre perspektiv har Sverige dock varit en av världens bästa aktiemarknader. Det tror jag även kommer att vara fallet i framtiden.
