Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Denna artikel framgår ursprungligen ur Stock Magazine nummer 1 2025
Kan avkastningen bli lidande av att börsvärlden är för lockande och rolig för att inte ge sig ut på äventyr i? Stock Magazines krönikör David Ingnäs inser att han förlorar på att brinna för mycket för aktier och betonar vikten av att kyla av sig.
När jag träffar vänner och bekanta är det inte sällan som aktier och sparande kommer upp som ett samtal i småpratet.
Givet att många vet om mitt intresse för ämnet så brukar det locka till diskussion. Fast ärligt talat är det nog oftast jag själv som för det på tal för att jag helt enkelt är nyfiken på hur andra tänker kring ekonomi och pengar.
Två observationer har slagit mig från dessa vardagskonversationer på sistone.
För det första är det verkligen många som är duktiga på att på ett eller annat sätt spara. Vi är ju ett sparande folk, så egentligen borde det ju inte förvåna. Nästan hälften av alla svenskar har ett ISK-konto och åtta av tio har ett fondsparande.
Vi pratar sällan summor över middagsbordet eller kaffekoppen, men bara det att folk tänker på sparande som en viktig del i sin ekonomi gör mig glad.
Den andra observationen gör mig dock mindre munter.
Mina – om än så amatörmässiga fältstudier – ger nämligen inget stöd för att ett aktieintresse står i någon form av proportion till framgången på börsen.
Fastrar, kusiner och vänner som ägnar mindre tid åt att fundera på börsutvecklingen på ett år än vad jag själv gör på en timme har i många fall utklassat min egen avkastning.
Det gäller inte minst de senaste åren då globala indexfonder med amerikanska stora techaktier sprungit åttor kring en småspararportfölj som min egen.
Går vilse bland rätterna på buffén
Motvilligt inser jag att det som egentligen borde vara min största styrka – börsintresset – kanske i stället blivit min största svaghet?
Jag vet vilka bolag som vinstvarnade i veckan, vilken bransch som kanske ser en återhämning i det kommande kvartalet eller vilka fondförvaltare det kan vara smart att ta rygg på i fastighetssektorn. Men till vilken nytta?
För den som har ett mer stillsamt börsintresse, eller kanske inget alls, är det klokt att hålla sig till det man kan. Någon indexfond och kanske ett par investmentbolag om man verkligen vill utmana sig själv.
Men för mig som lever i flödet av ständigt nya spännande börsnyheter är investeringsmöjligheterna som en oändlig buffé. Lockelsen att prova nya rätter och smakkombinationer blir allt för frestande och där går jag också ofta hamnar utanför den breda mittfåran av ”säkra aktier” (som förstås inte finns).
Nu finns det ju förstås de människor som kan konvertera ett stort börsintresse till att faktiskt göra mycket bättre aktieaffärer än snittinvesteraren. Ni är bara att gratulera, men själv tillhör jag tyvärr inte den skaran mer än då och då.
Tvärtom kan jag dra mig till minnes flera fall då jag verkligen lagt manken till och läst in mig på hela bolagets affärsmodell och konkurrenssituation men ändå lyckats hamna i härvor.
Mitt sätt att fixa problemet
Så vad är då lösningen, att hitta en helt annan hobby som fiske eller virkning?
Nej, jag tror inte det skulle fungera för mig. Börsvärlden och allt som hör därtill är helt enkelt för kul.
För att se till att jag inte ger mig ut på allt för spännande aktieutflykter har jag i stället under den sista tiden försökt börja begränsa mig själv genom att ställa en enkel kontrollfråga: hur skulle jag göra om jag själv gav råd till en börsnybörjare?
Aldrig att jag då hade tipsat om ett förhoppningsbolag, en börsnykomling eller en uppstickare i en bransch som kanske är på gång om alla stjärnor står rätt om några år.
Fokus hade ju varit på några väletablerade svenska investmentbolag, en passiv globalfond och kanske kryddat med en liten del i en småbolagsfond och någon högutdelare. Att inte konstra till det helt enkelt.
Vi får se om ”nybörjarstrategin” fungerar. Än vill jag i alla fall inte ge upp på mitt börsintresse.
