Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Äntligen har tiden på året kommit när man med gott samvete kan damma av de gamla sommarklassikerna som legat och samlat damm sedan förra sommaren. Har det redan hunnit gå ytterligare ett år? Det här är den första delen av fem sommarkrönikor som tar avstamp i Unga Aktiesparares gyllene regler och lika många svenska sommarklassiker där jag, Elias Sundberg, ska försöka grotta ned mig i varje ämne så gott det går och förhoppningsvis skapa något av värde för dig som läsare. Om det inte skulle införlivas är det åtminstone min förhoppning att du ska finna det underhållande. Underhållning kan ju trots allt också värdesättas.
”Sommaren är kort. Det mesta regnar bort”, sjunger Tomas Ledin med en harmonisk gitarr som ramar in den underbara värmen i låten. Samma värme som en sommar för med sig. Det är få saker som gör mig så glad en varm sommardag som när jag får höra den låten. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det är som gör en låt så speciell, vad det är som väcker den där känslan inom dig som inte kan väckas på något annat sätt. För min del är det ofta förknippat med en särskild händelse, något underbart eller förfärligt som hände i samband med att låten spelades. En känsla som nu på nytt väcks till liv.
När det gäller Sommaren är kort tas jag tillbaka till skolavslutningar. Dessa underbara stunder fyllda med glädje, sång och känslan av frihet i kyrkan, långt ifrån den stressiga finansbranschen och långt innan jag hört talas om begreppet aktier. Ni vet den tiden när det största problemet som fanns var att saften var slut, att ens storebror tagit den sista kakan ur kakburken, eller värst av allt: Att sommaren började närma sig sitt slut.
Tyvärr är det inte bara sommaren som är kort, utan även mitt minne. Visst minns jag dessa härliga stunder som en sommaravslutning innebar, men lika ofta imponeras jag över hur obefintligt minnet kan vara i många vardagliga situationer: ”Hej! Förlåt, vi har ju inte hälsat”, säger jag och sträcker fram handen, när jag minglar bland deltagarna på en festlig tillställning. ”Jodå, vi hälsade för bara ett par minuter sen”, får jag till svar och generat får jag vända mig om och gå därifrån för att begrava den förargliga situationen. Är det dessutom i börssammanhang det händer är det inte bara ångesten över minnet som grämer mig, utan det finns ännu en variabel i ekvationen som skaver.
Då öppnar jag hemliga kistan
”Varför investerade du i det bolaget?” är en alltför vanligt förekommande följdfråga i en nyligen inledd konversation där jag fortfarande har något sådär koll på namnet hos min samtalspartner, som jag nu, med uppspärrade ögon, står och stirrar rakt i ansiktet. Fåfäng som jag är vore det värst tänkbara att säga: ”Jag vet faktiskt inte”. Det skulle utan tvekan få mig att framstå som den svaga i rummet, en bild som för en investerare är den värsta tänkbara situationen att hamna i.
För att rädda situationen öppnar jag min hemliga kista med börsvokabulär för att, likt många i finansbranschen, låta smartare än man verkligen är. Ord som bolagsanalys, kassaflödesvärdering, return on capital och stabil ägarlista börjar flyga genom luften trots det faktum att jag inte har någon aning om hur just de förhåller sig till bolaget i fråga. Med ett nickande huvud och imponerande ansiktsuttryck visar motstående part en beundran över mitt gedigna analysarbete. Jag kan torka svetten ur pannan och snabbt ställa en fråga om någonting helt annat.
Det viktigaste i den här stunden är att byta samtalsämne så fort som möjligt. Jag väljer medvetet att inte tilltala min samtalspartner vid dennes namn då det vid det här laget givetvis redan ligger i arkivet. Det är dock inget som jag låter plåga mig just nu. Jag hade trots allt klarat mig även den här gången. Illusionen att jag förstått vad det var jag köpt levde kvar och var lika stark som tron att det i år kommer bli en riktig sommar fylld med sol, bad och paraplydrinkar.
Omfamnar problemet
Sanningen är att många gånger behöver du inte förstå vad det är du köper. Ibland räcker det enbart att äga aktier i goda tider, så kommer det mesta ge god avkastning. Det är snarare i kärvare tider som förståelsen för vad du äger ställs på sin spets. För precis som Tomas Ledin sjunger: Hösten kommer snart. Det går med vindens fart, så lyssna på mig, solen skiner kanske bara i dag” , så gäller det att ta vara på de positiva perioder som börsen bjuder på. Men samtidigt också stå redo för de korrektioner som kommer. För dessa kommer när du minst anar det. Det är det som verkligen skiljer agnarna från vetet. Gör därför inte samma misstag som jag. Du kan ju åtminstone gå in på bolagets webbplats och se vad det är de sysslar med.
Nu är det trots allt sommar – en tid för optimism snarare än pessimism. I stället för att fortsätta gräma mig över mitt dåliga minne och omdöme ska jag i stället börja omfamna det. Nästa gång någon frågar varför jag investerade i ett visst bolag ska jag i stället börja svara: ”Jag har ingen aning, men jag är säker på att det fanns en god anledning, även om jag förmodligen inte hade en aning om vad det var jag köpte. Och förlåt, vad var det du hette nu igen?”.
Skribent: Elias Sundberg, tidigare utbildningsansvarig på Unga Aktiesparare.
